KROPP OCH KNOPP

De är många som har problem med sin sömn att de sover för lite eller inte kan sova eller har många jobbiga drömmar. De finns mycket som visar på att om man är stressad mår dåligt eller varit med om något jobbigt så kan de göra att man sover dåligt vilket i sin tur skapar andra problem, som att man är trött, energilös, immunförsvaret försämras, man kan få ont i kroppen främst huvudet och man bli lätt irriterad och ledsen. De har även visats att sömnen är nödvändig för att ditt barn ska kunna minnas och lära sig nya saker och när vi sover sorterar hjärnan de man upplevt under dagen och ökar kreativiteten och förmågan att prestera, reagera och koncentrera sig.

När man är yngre så sägs de att de nio timmar per natt är de som rekommenderas. Men hur man timmar man behöver sova är så klart individuellt, men under puberteten behöver man sova mer när kroppen tröttas ut av alla förändringar. Men de är svårt att kunna ”finna tid” till att sova tio timmar per natt. Men de viktiga tycker jag är att man sova så att man vaknar upp och känner sig utvilad, de är det bästa tecknet på att man sovit tillräckligt. För vi är ju olika och vissa är morgon pigga medan andra är kvällspigga då gäller de att man ska kunna ta hänsyn till de och anpassa sig så att man sover tillräckligt.

Som sagt så behöver vi sova för att hjärnan och kroppen ska få vila, återhämta sig och bearbeta intryck. Tidigare trodde man att sömnen var ett passivt tillstånd, men idag vet vi att sömnen är uppdelad i så kallade sömncykler. Varje cykel tar mellan en och två timmar. Cyklerna är:

• Insomningsstadiet
• Stabil sömn
• Djup sömn
• Drömsömn eller REM-sömn. REM står för Rapid Eye Movement, som betyder snabba ögonrörelser.

Här kommer lite tips om hur man ska kunna somna in lite fortare eller om man har svårt att sova.

• Gå inte och lägg dig utan att vara sömnig.
• Se till att varva ned en till två timmar före du lägger dig. Det är viktigt att vara avspänd och lugn då man ska sova.
• Försök att ta itu med stress och problem före sänggåendet. Att ligga och älta problem gör det svårare att varva ner.
• Undvik kaffe, te, cola eller energidryck sex timmar före du lägger dig. Dryckerna gör det svårare att gå ner i varv.
• Mjölk, bananer och nötter är exempel på produkter som innehåller ämnet melatonin som är ett hormon som finns i kroppen och gör oss trötta och sömniga, de hjälper oss att upprätthålla en dygnsrytm. Så att äta de innan man lägger sig är bra för att varva ned.  
• Ha mörkt (melatoninet påverkas även av ljuset), svalt (mellan 16-18 grader) och tyst i rummet och använd en bra säng.
• Undvik att arbeta och titta på TV i sängen.
• Stäng av TV och mobil (ljud från tv och mobil kan störa dig så att du inte kommer ner i den viktiga djupsömnen och man kommer då inte känna sig utvilad när man vakna upp)
• Undvik att kolla på klockan (man kan då bli stressad över hur lite man kommer få sova, och kroppen utlöser då adrenalin vilket gör de ännu svårare att varva ned och somna).
• Ha regelbundna tider för sänggående och uppstigning.
• Om du inte kan sova – gå upp och gör något annat tills du blir sömnig.
• Undvik alltför långa tupplurar under dagen.
• Motionera regelbundet.

Alla behöver vila och med vila menar jag inte sömn utan tid vaken tid då vi tar det lugnt och pausar från all aktivitet runt om oss. Vi behöver vila från både arbete eller skola, träning och andra vardagliga saker för att orka med och inte ”gå in i väggen” eller drabbas av trötthet. Återhämtning och vila är viktigt i både förebyggande syfte och för att komma tillbaka efter t.ex. utbrändhet eller liknande.

För mig är det avslappnande att träna samtidigt som jag tar ut mig. Men man får inte låta träningen blir den enda nyckeln till avkoppling för då kanske det går överstyr. Även om träningen gör en lugn efteråt är det viktigt att sätta av tid då man inte gör så mycket ansträngande över huvud taget. Man får helt enkelt hitta andra sätt att nå det där lugnet på. För kroppen behöver återhämta sig från träningen för att man inte ska slita ut sig och bli skadad.

Här är några sätt att bli mer avslappnad på:
-Avslappningsövningar eller metoder som t.ex. qigong och yoga. Det minskar stresshormoner och ger en lugnande hormoner
-Att läsa en bok, pyssla i trädgården eller lyssna på musik kan vara saker som gör en lugn.
-Att vara ute i naturen, bli masserad eller kramad, vara tillsammans med djur eller barn kan frisätta kroppens lugn-och-ro-hormoner.

Att vila behöver inte alls vara märkvärdigt eller svårt. Det kan handla om att sätta sig i lugn och ro med en kaffekopp i fåtöljen i 10 minuter och bara släppa alla måsten för en stund. Det viktiga är att du faktiskt ser till att du tar dig tid för vila och avkoppling, för både kroppen och knoppen behöver vila.

Stress och utbrändhet är vanligt idag. Det som händer i kroppen vid stress är att hjärnan signalerar fara vilket leder till att hjärtat slår fortare, musklerna spänns och stresshormoner släpps ut i blodet för att frigöra bränsle så att kroppen kan reagera snabbare och orka mer. Kroppen är tillfälligt ur balans för att kunna ta hand om faran som hotar en. Så här har våra kroppar reagerat i flera tusen år. Vad som däremot har förändrats är stressfaktorerna. Långt tillbaka i tiden kunde stressen bero på att man t.ex. höll på bli anfallen av ett djur. När situationen var åtgärdad blev hormonhalterna normala igen och kroppen kunde återhämta sig. Idag är problemet att våra kroppar inte är fysisk aktiva när vi får den här stressreaktionen. Vi gör oss inte av med den extra energi och stresshormonerna som vi skaffar pga. Tidsbrist. Detta leder i sin tur till att funktioner som t.ex. cirkulation, matsmältning och immunförsvar försämras.

Stressfaktorer kan både vara psykologiska som t.ex. att bli mobbad eller att ha relationsproblem, eller så kan de vara fysiologiska t.ex. vid rökning och alkohol. En viss mängd stress kan upplevas som positiv och gör en mer effektiv men trots att man tycker om det man gör är det inte bra för kroppen med för mycket stress. Det är viktigt att ge kroppen och knoppen chans till återhämtning om den behöver det. Hur vi reagerar och påverkas av olika saker är individuellt.

Kortvarig stress är inte farlig utan hör till vår överlevnadsförmåga. Långvarig stress kan däremot bidra till olika negativa hälsoeffekter och sjukdomar.

Det har visat sig att ”tävlingsmänniskor” och de som är tillbakadragna socialt löper större risk att utveckla stressrelaterade sjukdomar. Det är viktigt att man ser över sin situation och försöker bryta stressmönster även om det är svårt.

När man tänker på att hitta balans i livet så tänker man på att man hittar en jämvikt mellan alla behov som behövs för att man ska må bra.

För att beskriva våra basbehov så tycker vi att Maslows behovstrappa ger en realistisk bild.

Alla har samma fysiska basbehov som är första steget i Maslows behovstrappa(som vi tycker visar en bra bild på vad människor har för behov), om man fortsätter längs den trappen så börjar det skilja sig från person till person, t.ex. är behovet ett barn i ett U-land har annorlunda än ett barn i ett I-land.

Efter fysiska behov kommer trygghet, trygghet måste alla få känna. Men hur vi människor upplever trygghet skiljer sig. En person i ett krigsdrabbat land kan känna sig lika otrygg som en person som är utstött eller mobbad i ett tryggt land.

Att känna gemenskap och samhörighet är nästa trappsteg, och det är viktigt för både vår sociala och psykiska hälsa. Vi tror att vars man än är och vem man är så söker man alltid gemenskap med andra människor, vilket kan leda till både positiva och negativa följder. De är positivt att känna samhörighet till andra människor och de har visats att dom som inte känner de löper mycket större risk att få en sämre psykisk hälsa, alltså en dålig balans i livet. En negativ grej man kan se är att personer som säker gemenskap kan hamna dåliga kretsar, speciellt om man är en ”svag” person.

Sen kommer uppskattning, bekräftelse att man känner att man tillför någon eller några någonting.

Sista steget på trappan är självförverkligande, att man får ha möjligheten att förverkliga sina drömmar och mål. Precis som vi nämnt tidigare så ser allas drömmar och mål olika ut, beroende på vad man har för livsåskådning, religion, uppväxt, erfarenheter och vilken kultur man kommer ifrån.

Hur ska man kunna finna balans i livet?

När man har uppfyllt alla dessa behov så gäller de att finna en inre ro, en inre balans. Hur man går till väga för att finna den är personligt, vissa genom sin tro andra genom andra sätt. Meditation och yoga är metoder som vissa använder sig av, medan andra bara är och gör sådant de tycker är roligt.

De svåra är att kunna kombinera alla behov utan att man ska känna sig stressad. Vars man än bor och hur man än har de ställt så kan de vara svårt att veta hur man ska kunna prioritera sin tillvaro som t.ex. jobbet, skolan, familjen, vänner, träning och egen tid. Stress och ohälsa är motsatsen till ett liv i balans.  Idagens samhälle i alla fall i väst världens i-länder, är de svårt att inte känna sig stressad. Vi har så mycket som ska göras och hinnas med, och man kan uppleva de som att vi har mer saker som är ”livsviktiga” vilket kan orsaka flera olika stressfaktorer, medan i u-länderna bland dom som har de riktigt dåligt ställt, handlar deras obalans om att inte kunna tillfredställa sina grundbehov vilket skapar en helt annan sorts av stress, en oro över att inte kunna överleva. 


Idag finns de en stor efterfrågan efter olika metoder och vägar till att finna en balans i livet.  Markanden formas där efter.

Meditation

Yoga

Båda har en religiös bakgrund, men utövas idag av alla oavsett religion, för att uppnå bl.a. balans och avslappning. 

Träning

Träning får en att må bra.

Mentalträning

Målbildsträning

Används fram för allt inom olika idrotter för att uppnå framgång.

Terapi

Idag finns de massor av olika terapi former som kan anpassas till alla som behöver och vill. Den kan fram för allt hjälpa en att bearbeta jobbiga händelser och få en att förstå varför man gör som man gör och är den man är.

Massage

Akupunktur

Spikmatta

Ger djupare avslappning och kan ge lakande effekter.  

Vad som är livsviktigt

Att hitta balansen i livet handlar egentligen om att må bra vara nöjd med sig själv och sin tillvaro. För man kan ju ha allt och alla förutsättningar men ändå inte känna balans, eller så kan man sakna mycket som andra tar förgivet och inte ha så stora förutsättningar, men ändå känna att man har ett liv i balans.

Nu efter nyår är det många som sätter upp löften inför det kommande året och många av löftena rör hälsa. Självklart är det bra att man ser över sina vanor och vill förbättra sitt välbefinnande, men jag tror faktiskt inte att det är rätt sätt att sätta upp löften. De är ju liksom till för att brytas. Många brukar dessutom sätta lite för hårda löften om man ser till var man befinner sig just när man sätter dem vilket kan leda till att man snabbt tröttnar och risken är också stor att man då lägger av helt. ”Jaha, nu har jag ju ändå ätit godis så då är det väl lika bra att fortsätta.” Men när det rör hälsa och välbefinnande gäller det att skapa vanor som håller i längden. Och jag skulle säga att det är bättre att börja lite lugnt och sedan bygga vidare eftersom. Jag tycker också att livet är till för att levas inte plågas igenom, så se till att du lägger upp det på en rimlig nivå. Hur kul är det egentligen att ha en massa krav på sig själv som säger att man t.ex. absolut inte får äta godis och träna ska man göra varje dag fram till sommaren. Det skulle då inte göra mig särskilt motiverad. Jag tycker att det är viktigt att man gör något positivt av det och då tycker jag att det passar bättre att sätta upp mål istället för löften. Ett mål är något man kan jobba emot istället för ett löfte där man bara kastar sig rakt in i något man förmodligen är ovan vid. Man kan ju då också sätta upp både korta och mer långsiktiga mål. T.ex. innan januari är slut ska jag ha varit på minst tre stycken träningspass, eller att man har som långsiktigt mål att äta mer regelbundet och spara godsaker till helgen. Mål är lite mer tillåtande, vilket i och för sig kan vara dåligt om man aldrig tar tag i något, men de är också mer motiverande.

Några av mina mål som rör hälsa inför det kommande året är: att vara mer positiv och glad, skratta mer, jobba med självkänslan och försöka att regelbundet skriva bra-dagbok om mig själv , springa något roligt lopp i sommar (typ i Stockholm), ha minst en totalvilodag i veckan (cykla tillåtet men ej promenad), skippa träning när kroppen hellre vill vila.

Vi har nu fått tagit del av Lisas tankar och erfarenheter av ortorexi och nu ska jag dela med mig av mina.

När jag gick högstadiet hade jag aldrig hört tals om ortorexi jag hade inte så mycket kunskap om någon annan ätstörning eller ohälsa över huvud taget, efter som jag aldrig riktigt kommit i kontakt med det. Men nu ser min kunskap helt annars ut.

För när jag började högstadiet var jag precis som många andra lite osäkra men ändå förväntansfulla. Jag hade lämnat den trygga lilla skolan som jag tidigare gått på, och jag började nu på sen större skola med fler och äldre elever, en ny klass och nya lärare. Men jag visste ändå vem jag var och var jag stod, till en början i alla fall. Jag har alltid varit prestationsinriktad och målmedveten, och jag har alltid beskrivit mig själv noggrann, men med stress och press över gick noggrannheten till ett kontrollbehov och jag fastnade i rutiner. Att vara duktigt i skolan, inom idrotten och som vän och dotter trodde jag var min identitet. Jag hade tappat bort mig själv någon stans på vägen, men jag vet inte varför eller när men med osunda förhållanden till kost och träning men även till vänner, killar och fram för allt med mig själv, slet på min självkänsla. Stressen och pressen blev för stor och jag kunde inte längre hantera mina känslor. De var då träningen tog över. De var inte så att jag började träna så mycket mer än tidigare för jag hade alltid tränat mycket, men de var då träningen började ta över och bli allt mina tankar kretsade runt. Drömmen om att bli mer vältränad och hälsosam kom in i bilden och de var då jag började tänka mer på vad jag åt. Jag har aldrig haft något mål om att gå ner i vikt eller känt mig obekväm i min kropp, självklart har jag mina komplex precis som alla andra men inget som jag brydde eller bryr mig så mycket om. Men de blev allt mer viktigt att äta rätt och träna rätt för att kunna se ut och vara så hälsosam som möjligt, och jag började känna en allt starkare ångest och de ända som riktigt kunde dämpa ångesten var träning. Den positiva kicken och energin träningen gav mig samtidigt som den dämpade ångesten skapade ett beroende och ett ökande behov. De dagar jag inte hade simträning tränade jag på annat håll, jag började sätta upp olika regler för vad jag fick och inte fick äta och när jag skulle äta de. Om reglerna eller rutinerna bröts kom ångesten och de kompenserades sen med mer träning. Detta pågick under ett tag tills de blev för mycket, jag gick in i väggen, blev utbränd och var slutkörd. Fysiskt mådde jag egentligen inte så dåligt bortsätt från min käke som var inflammerad av spänningar och magkatarren kom och gick pga stressen, utan de var den psykiska belastningen som blev för mycket.  Jag hade länge vetat att jag hade fastnat och att de inte var bra för mig själv, men jag ville inte bryta mina rutiner få då viste jag att jag skulle vara tvungen att träna minare och de var de sista jag ville. Men tillslut insåg jag att jag inte längre kunde leva så och jag var tvungen att göra en förändring. Jag kom till insikten av att vi lever bara en gång och de är bara jag som kan välja hur jag ska leva det livet och varför välja att leva ett liv där jag mår dåligt när jag kan må så mycket bättre om jag bara vill. Så jag slutade simma, vilket var väldigt tungt till en början eftersom de alltid har varit en stor del av mitt liv. Jag slutade umgås med de personer som fick mig att må dåligt och bara tog energi ifrån mig, och jag började prata först och främst med min mamma om hur jag kände, sen fick jag samtals stöd utifrån och de hjälpte mig att hitta en annan väg att handskas med mina känslor än genom träning. Men den stora och viktiga förändringen som gjorde att jag klarade av att gå ifrån den tidigare ångesten och beteendet, var de att jag bestämde mig för att må bra och att vara hälsosam betyder inte att man ska träna hela tiden och äta bara de som är ”rätt”, för att vara hälsosam betyder att man mår bra inifrån och ut.

Idag mår jag mycket bättre med visst de kommer tuffare perioder och de är lätt hänt att de gamla tankarna kommer tillbaka, men idag vet jag hur jag ska handskas med dem innan de går för långt. Jag tränar fortfarande ungefär lika mycket som förr ca 6 gånger i veckan men nu kretsar mitt liv inte längre runt träningen. Träningen har inte längre krav eller ångest som underlag utan jag tränar för att må bra och jag kan idag lyssna till min kropp och anpassar min träning efter det. Mat är någonting jag idag njuter och jag äter de min kropp behöver och att unna sig godsaker är inte alls lika jobbigt som förr.

Jag tror de är många som går igenom eller gått igenom de jag gjort även om de kanske inte riktigt sätt ut som de gjorde för mig. Jag hoppas och tror att om de är fler som vågar prata om hälsohetsen som vi lever i idag så skulle kanske fler klara sig ifrån att fastna i ett dåligt beteende som kan leda till ortorexi eller någon annan ätstörning eller psykisk ohälsa. Och de är just de jag och Lisa försöker göra genom att berätta vad har för erfarenheter om området.          

Vi har ju valt att ta upp ortotexi eftersom vi tycker att det är den mest relevanta ät och träningsstörningen att ta upp i vårt arbete som handlar om att hitta balansen och må bra. Ortorexi är ju som sagt när man blir för fixerad vid sin hälsa och när det går över gränsen.

Det känns som ett viktigt ämne att ta upp med tanke på hur vårt samhälle ser ut idag och det media visar.

Jag har tänkt skriva lite om mina egna erfarenheter inom ämnet eftersom det är svårt att inte bli personlig när man skriver om saker man varit med om själv. Jag kan nog såhär i efterhand säga att det var en typ av ortorexi jag hade och fortfarande har kvar vissa drag av. Det var i ettan på gymnasiet som jag blev mer intresserad av hälsa och också började analysera min egen hälsa på ett annat sätt än förr. Jag hade slutat fotboll och började träna på egen hand. Jag vet egentligen inte hur det startade men det var någon gång under hösten som jag började tänka mer på vad jag åt, hur mycket och vad som var ”rätt” och ”fel”. I början var det nog mest bara tankar, det påverkade inte min livsstil alltför mycket då. Sedan blev nog tankarna liksom starkare och starkare med tiden. Jag har alltid varit en duktig tjej som klarat mig på egen hand och jag kände att jag ville ha koll på saker, det föll sig naturligt. Är lite av ett kontrollfreak. Sen så fortsatte det lite så. Jag hade aldrig något mål att gå ner i vikt eller så, det handlade inte om det utan det var istället att vara hälsosam och "ren" som var det jag strävade efter. Vad jag åt och hur jag rörde på mig hängde ihop. Minns att jag beskrev det ungefär som ett papper och när jag ätit något som jag ansåg vara fel eller onyttigt/opassande så blev det som en svart prick på pappret. När jag tränat var det som att sudda pricken, men trots att man suddar finns det ju ett märke kvar. Så kändes det för mig med mat och träning. Ångesten blev mindre när jag tränade men det fanns ändå en obehagskänsla kvar. Jag isolerade mig mer och mer också, ville ju bara äta det som kändes rätt eller det jag hade planerat. Att då träffa folk och inte veta vad som skulle komma kändes läskigt. Ville ha allt planerat. Slutade aldrig äta och tränade inte heller extremt mycket. Däremot kan man väl säga att jag åt för lite om man såg till mängden rörelse. Jag hade aldrig en dag då jag vilade helt och hållet eftersom det ledde till mycket ångestkänslor. Träningen gav mig en kick, av den blev jag glad och kände mig lugn, slapp ångesten och kände mig "ren". Kände mig ofta äcklig när jag åt fel saker, inbillade mig hur magen svällde upp m.m. Träningen gjorde att det kändes lite bättre. I slutet av våren hade min fixering av mat och träning gått över gränsen. Jag mådde dåligt av det framför allt psykiskt och visste egentligen att det inte var bra för mig. Jag var medveten om att det var fel men trots det ville jag inte säga det till någon eller skaffa hjälp, då skulle jag ju måsta bryta mönstret som jag var trygg med. Allt handlade ju om ångest. Jag var varken glad, stark snygg eller pigg, allt jag läst på internet om träning och mat hade inte resulterat i något positivt för mig. Inte hälsosamt på något sätt alltså. Och hälsa handlar ju just om att må bra. Mamma och pappa märkte tillslut, trodde jag gått ner i vikt och tyckte att jag isolerade för mycket. Så då sa jag som det var och mamma ringde kuratorn. Hade gått ner i vikt men jag tror egentligen att det beror på den kropptypen jag har och min naturligt höga förbränning, för jag slutade som sagt aldrig äta. Fick ändå i mig för lite energi och då framför allt för lite fett. Det blev en jobbig sommar med besök hos BUP med samtal och vägning, betydligt mindre träning och motion samt mer mat och "fel mat" (enligt mig). Massa tårar och skrik hemma. Ville bestämma själv, göra sånt jag mådde bra av. Träningen var ju inte enbart ett sjukt beteende, utan även ett intresse. Därför var det väldigt jobbigt på många sätt. Eftersom jag hade gått ner i vikt och var på gränsen till undervikt redan tidigare var det viktigt att jag gick upp igen. Min kroppstyp är som sagt sån av naturen också vilket inte underlättade viktuppgången precis. Men det gick på nåt sätt och nu mår jag bättre än någonsin. Bättre självkänsla, stark, glad, mindre ensam, mer öppen och social, nöjd med kroppen. Har gått upp alla kilon jag förlorade plus några till. Går inte längre till BUP och kan omvända de flesta "onda tankarna" och göra tvärtemot. Men visst finns det stunder då det är fortfarande kan kännas jobbigt, det gäller bara att inte låta det ta över. Jag tror att jag drabbades på grund olika anledningarna, men kanske en blanding av dålig självkänsla, hur jag har haft det under uppväxten med kompisar och relationer på olika sätt, vissa drag i min personlighet, media osv.. Svårt att säga exakt.

Men ortorexi är grymt lurigt. Det är svårt att säga var gränsen går för hälsosamt och sjukt. Att vara sund och hälsosam är ju något många strävar efter. Det gäller bara att inse vad som verkligen är sunt. Jag anser att när man har hamnat i ett mönster som man mår dåligt av men ändå inte vill/kan bryta, då är det inte friskt. Det är svårt att upptäcka ortorexi och jag tror att det är väldigt många som drabbas av det på ett eller annat sätt. 
Jag vill verkligen poängtera att hälsa är väldigt individuellt och man måste lära sig lyssna på sin kropp och inse vad som får en att mår bra. Vi är alla olika. Ta inte till dig allt du läser och ser, allt är indivduellt. Jag tror att en god självkänsla förhindrar saker som detta och därför tycker jag att man ska jobba med det ännu mer redan som liten. Samhället är extremt prestationsinriktat idag och det är lätt att glömma att man duger för den man är.

När nyttigt blir sjukligt

Idag matas vid av information och fakta om hur viktigt de är att leva hälsosamt. Men detta hälsosamma levande kan gå till överdrift och så lågt att de blir sjukligt, detta kallas Ortorexi nervosa. När tränings mängden blir extrem och man har full kontroll på sitt energiintag, så att de tar över ens liv och blir till ett tvång, är vardagen för en som lider av sjukdomen. Men varför är det så att vissa drabbas av denna träningsmani och extrema hälsotänk. Vilka faktorer är de som påverkar mest och hur ska man göra för att inte hamna där, och hur kan man tas sig ur ett sådant beteende. Vad kan samhället göra för att motverka detta.

Ortorexi är inte ett erkänt begrepp och heller inte en egen diagnos. Många experter inom området påstår att otorexi är en annan from av anorexi. Begreppet ortorexi användes första gången 1997, av Steven Bratman. Han såg att en ny typ av ätstörning hade börjat växa fram, där besattheten av att vara hälsosam tog över. Termen kommer från de grekiska orden ”orthós” som betyder rätt, korrekt samt ”orexsis” som betyder begär eller hunger. Tillsammans ska de betyda ”manisk besatthet av hälsosam och korrekt mat”.

Undersökningar och studier menar att de som har ortorexi inte har samma viktfobi, och att de inte är mängden av mat som spelar någon roll utan de är kvalitén som är det viktiga. Det är till störst del unga tjejer som drabbas av ätstörningarna anorexi och bulimi. Men de har visats att de som drabbats av ortorexi inte i samma utsträckning drabbar unga tjejer utan även de i medelålders män och kvinnor eller elitidrottare som lagt av. De strävar inte efter att banta utan de är ute efter att bli så vältränade och hälsosamma som möjligt vilket kan innebära önskan av viktökning En anorektiker mår dåligt av att äta medan en ortorektiker mår dåligt av att äta fel. Det som vill uppnås är en känsla av renhet och perfektion. Oftast är inte en ortorektiker fysiskt i någon fara vilket bulimiker och anorektiker är. Det finns dock undantag med sådana som har varit så besatta av att äta rent att de slutat äta och svält sig själva istället. De äter aldrig något onyttigt oplanerat och om de skulle ske så skulle de kompenseras med träningen senare. Om denna sjukdom går för långt så kan den leda till döden.     

En fallbeskrivning på hur ortorexi kan visa sig i en lindrigare form eller i ett förstadie, enligt Steve Bartman kan beskrivas så här. Sandra är 20 år och en vanlig tjej, som är varken över eller underviktigt. Hon är sund och vältränad. De som är speciellt med Sandra är att hennes liv är väldigt kontrollerat av henne själv, och hon styrs av tanke av att ha den perfekta kroppen. Rutiner är otroligt viktiga och hennes dagar ser ut som så att hon äter fruktos på bestämd tid, två sportknäcke med 7 procentig mjukost & gurka. Efter frukosten är det två timmar gym. Resten av dagen är också bestämd, maten kommer var tredje timma. Oftast består maten av knäckebröd, frukt och fil. Middagen består av det som hon själv anser vara nyttigt. En dag i veckan får Sandra äta exakt vad hon vill, men självklart måste det kompenseras med mer motion. De är inte bara kosten och träningen som är planerad utan hela hennes liv är inramat av olika rutiner och regler. Som när benen ska rakas, håret ska klippas och rummet ska städas. Sandra tycker inte att hennes liv är jobbigt på något sätt ” det känns inte jobbigt eftersom att det är en sådan vana, det är ju så här jag vill ha det” säger Sandra.

Men hur ska man gå till väga för att vi ska kunna hitta en balans i var hälsa utan att de ska gå till över eller underdrift. För samtidigt som många lider av övervikt och fetma så är olika ätstörningar ett stort problem. Claes Norring, föreståndare för Nationellt kunskapscentrum för ätstörningar säger så här: “Jag tror absolut att de attityder och föreställningar som finns i samhället om hur man ska leva för att vara hälsosam underbygger ortorexi”. Alltså pressen från samhället att vara perfekt och idealisk, blir svår att hantera för många, och de kan leda till att man drabbas av ortorexi. . Det finns vissa studier som säger de att orsaken till varför de hamnar i detta maniska tränande också kan bero på olika ärftligt faktorer, att vissa är mera genetiskt sårbara och känsliga för psykiska påfrestningar. De säger även att de kan komma från vår barndom, att vår uppväxt har stor påverkan. Men man kan även se vissa kopplingar till ett kontrollbehov. De personer som drabbas är perfektionister och låter även detta överföras på kosten och träningen. Man vill uppnå en totalhälsa, genom total kontroll. 

Steven Bartman har visat på de olika följder som kommer med ortorexi. En är att man inte får i sig tillräckligt mycket av de olika näringsämnena man behöver eftersom de lever på stränga dieter, och bara äter de som de själva anser är nyttigt, vilket betyder att man kan bli undernärd, vilket gör att man tex blir trött, hägning och får sämre immunförsvar. Vilka näringsämnen man får brist på beror alltså helt på vad man äter och anser är nyttigt. De är vanligt att man väljer att bli vegetarian och om man då inte är noggrann med att komplettera de dela av konsten man väljer bort med annat av samma innehåll får man lätt brist av D-vitaminer och B12. Vad som prioriteras hos en sjuk är träningen och kosten och inget annat får komma i vägen. Detta gör att den sjuke lever ett väldigt isolerat liv, och kan få problem med de sociala. De blir en psykisk påfrestning av att ständigt vara som besatt av kosten och träningen, vilket kan föra att ortorexi kan mynna ut till en annan ätstörning, som anorexi eller bulimi.    

Vår syn

Dagens samhälle är mer utseende fixerat än någonsin, är man inte smal, snygg och framgångsrik så har man i princip misslyckas med livet. Pressen av att vara hälsosam, att träna mycket, äta fett och sockersnålt är stor för många, och är en orsak till den nya diagnosen ortorexi. Vi tycker det finns fler grunder till denna sjukdoms utveckling även om pressen från samhället är den största enligt mig.

Den finns många människor som inte har funnit sig själva eller som har låg självkänsla de är just dem som ligger i farozonen för detta syndrom. Men den här sjukdomen drabbar inte främst unga tjejer som de andra ätstörningarna oftast gör. Som sagt så drabbas män och kvinnor i medelåldern eller elitidrottare som lagt av också av ortorexi. Orsaken till varför de hamnar i detta maniska tränande tror vi kan bero på många olika saker. De kan vara så som tidigare nämnts att man är mer genetiskt sårbar för psykiska påfrestningar vilket gör att man lättare kan drabbas av olika ätstörningar. Men vi  tror att barndomen och uppväxten spelar en större roll, eftersom de är då man ska skapa en trygghet till sig själv och sin omgivning och om man inte får chansen att göra de så är de betydligt lättare att man hamnar i situationer som gör att man kan drabbas av en ätstörning eller andra psykiska problem eller sjukdomar. Men jag tror även att samhällets påtryck om att vara perfekt och att lyckas i livet också har en mycket stor påverkan.

Varför medelålders män och även kvinnor drabbas, de kan vara att de känner att de måste ta tag i sitt liv, de känner att åldern tränger på och att de är på tiden att de börjar tänka på hälsan innan de är för sent. Men de farliga är inte att de börjar tänka på sin hälsa de farliga är när träningen blir mer än vad kroppen klarar av, och när närigsupptaget är lågt på kcal när man har en energiförbrukning som en elitidrottare. Även Elitidrottare eller idrottare som lagt av kan känna en press att förlora sin form, och de blir lätt att de trappar ner på maten fastän de tränar i samma mängd som förr. Men självklart är det inte bara äldre och före detta idrottsmän som drabbas, utan även unga tjejer, killar, kvinnor och män i alla åldrar.

Vi undrar varför och när det hälsosamma livet går över till att bli en psykisk belastning och sjukdom.  Vi tror att de är de personer som låter de gå så långt att de istället för att träna o äta hälsosamt för att de får dem att må bra, känner ett tvång som börjar styra allt mer över deras liv. Man har skapat ett mönster som man vet att man inte mår bra av men som man inte vill bryta, för hela ens liv är då uppbyggt av just kost och träning. Man känner sig hela tiden missnöjd med sina prestationer. De känner aldrig att de lyckas nå sina mål och de blundar för de det lyckas med men känner sig direkt missnöjda över små saker, de går över till självförakt. Självföraktet kommer när självkänslan är så låg att man ser ner på sig själv och sina kunskapen och sin identitet.

När man träna så utlöser kroppen ett endorfin som ger en må bra känsla, denna positiva kick är kroppens egen morfin och även beroendeframkallande. När man har grävt ner sig så djupt kan den positiva kicken som man får av träningen bli de ända som får en att må bra för stunden, eftersom de påverkar ständiga negativa och nästan deprimerande tänkandet på ett sätt att de känner sig lyckliga för stunden. Men eftersom endorfinet slutar att utlösas då träningen är avslutad så går den personen tillbaka till sitt negativa och självkritiska stadium och kommer därför inte känna sig nöjd förrän den har tränat igen och ingen och ingen…

Vi tror även den positiva kritiken från omgivningen ge, kan ge en negativ effekt på de personer som har eller är på väg att får ortorexi eller någon annan ätstörning eller träningsberoende. Med det menar jag att t.ex. om en kompis eller en familjemedlem säger ”så bra att du har tagit tag i ditt liv och börja motionera och äta rätt”, eller ”vad fräsch du ser ut fortsätt så här” då kan personen känna en ännu större press att måste fortsätta i samma spår och lite till. De är oftast svårare att ser när någon har ortorexi eftersom personen oftast inte ser sjuk ut, till skillnad från en anorektiker som nästan på en gång ser svag och trött ut men de syns fram för allt på vikten som rasar vilket den inte gör för dem som har ortorexi.

Alla ät och träningsstörningar är mycket svåra att bli av med och de är någonting man kommer få leva med hela sitt liv, men de går ju självklart att bli frisk. De viktigaste tror vi är att den sjuke först och främst måste inse att den är sjuk vilket inte alltid kan vara så lätt. Sen tror jag att nyckeln till att komma ut ur de gamla tänket och för att kunna bli frisk är att stärka självkänslan och att kunna acceptera sig själv, för att leva ett hälsosamt liv är inte fel men att nedvärdera sig själv är definitivt fel. För ett hälsosamt liv ska inte få en att må dåligt som ortorexin faktiskt gör.      

Nu när december kommer är det många som bara stressar över allt som ska hinnas med innan jul istället för att njuta av julmyset och stämningen. Man glömmer bort att ta vara på tiden innan jul och stressar sig igenom veckorna före julafton för att sedan kunna skapa den perfekta julhelgen. Det tycker jag är synd. För mig är tiden innan jul minst lika viktig. Det är ju då man verkligen uppskattar pyntet, jullåtarna, ljusen, glöggen, godiset och allt vad det nu är.

Det är synd att julen numera handlar så mycket om det materiella. Julklappar för enorma summor sammanlagt och mat som vi inte ens äter upp allt utav. Slappna av istället för att stressa ihop en massa julklappar till alla du känner och köpa och tillaga mängder av mat Du lägger själv ribban för vilken nivå du vill ha på dina julförberedelser. Välj ut vilka du vill köpa julklappar till och lägg lite mer krut på de klapparna, tänk på att en present även kan vara något ätbart eller varför inte en upplevelse? Då slipper du trängas med alla galna konsumenter på stan. När det gäller julmaten så kan man ju faktiskt prioritera det man tycker är godast, köpa i mindre mängder och köpa färdigt vissa saker. Jag tycker faktiskt att det är okej att fuska, i alla fall om det gör julen mindre stressig och mer härlig. Och vill du göra eget julgodis och annat gott som faktiskt är godast hemgjort så behöver du ju inte göra så stora satser. Dels är det inte roligt att göra 500 lussekatter överdrivet med knäck, det skapar bara stress och irritation. Och sedan ger det inte något att göra enorma satser eftersom de flesta ändå brukar vara less på allt julgodis efter jul.

Att gå ihop om julmaten är perfekt om man är flera. Någon fixar skinkan, en annan knäck och en tredje glögg osv. Gör det inte så märkvärdigt! Det är ju faktiskt sällskapet som är viktigast.

För mig är julen tiden på året då man får mysa extra mycket tillsammans med de man tycker om. Tycker du att stressen tar över julen så stanna upp och prioritera! Du väljer faktiskt själv…

Jag försöker att inte störa mig på så mycket eftersom jag inte ser någon vins i de, men någonting som gör mig riktigt arg och upprörd är när folk med ord, kommentarer eller kroppsspråk med flit trycker ner andra helt utan syfte, eller ja egentligen är väll syftet att de själv vill känna sig bättre genom att trycka ner andra för de i själva verket inte är trygg i sig själv och har en låg självkänsla! Men i alla fall, för några veckor sen så var jag med om en sak som jag inte kan låta bli att störa mig på. De var så att vi hade en lektion i en datasal på skolan, utanför datasalen finns de några sittplatser och jag hörde att de satt några tjejer där. Sen skulle jag gå och hämta mitt arbete som jag skrivit ut och skrivaren är intill platserna där tjejerna satt. När jag hämtat papperna och vände mig om så möttes jag av deras blickar och de skannade mig från topp till tå så där som bara fördomsfulla tjejer kan göra, och de värker den ena ur sig högt och tydligt så att jag ska höra: JAG SKULLE ALDRIG KUNNA HA PÅ MIG SÅNNA DÄR SKOR PÅ SKOLAN! Jag hade alltså på mig helt vanliga kängor som jag tycker är snygga och sköna och de värkar inte som om jag är den ända som tycker de eftersom de är väldigt många som har kängor nu. Men de var inte de som störde mig mest, jag fick bara sån lust att säga: OM JAG SÅG UT SOM DIG SÅ SKULLE JAG ALDRIG KUNNA GÅ TILL SKOLAN! Men eftersom jag är smartare än så, så drog jag bara en djup suck och GICK därifrån. Då kände jag vilken tur att de var mig dom sa de där till och ingen annan, för jag tar inte åt mig som kanske någon annan hade gjort. men de som då störde mig mest var att när jag sen gick tillbaka till datasalen så hörde jag hur tjejerna fortsatte att kommentera högt, de som gick förbi, de kommenterade allt från kläder, hår och kropp. Vad ger dom den rätten att sitta där och trycka ner oskyldiga människor som dom inte har någon aning om vad de tycker, känner eller gått igenom. Alla har vi våra svaga punkter och om någon vid rätt tillfälle träffar den punkten kan de sänka en till botten. Många speciellt vi tjejer har många komplex över vårt utseende och om de då kommer någon eller några främmande människor och kommenterar detta är de som att salta på såren och de kan svida länge.

De bästa vore om alla var så trygga i sig själva så att de inte skulle ta åt sig, att alla hade en sån god självkänsla att vad än någon annan sa eller gjorde så vet man vart man själv står och är stolt över de, fast de är klart om världen skulle vara sådan så skulle de heller inte finnas dom som skulle måsta trycka ner andra för att må bättre själv.

Så tänka på vad ni säger, även om de kanske inte skulle ha sårat dig, kan de såra någon annan. 

     

Det är sjukt deprimerande väder ute och på dagarna sliter man på som vanligt. Hösten är en tid då man lätt deppar ihop, så är det i alla fall för mig. Kaffe i all ära, men jag känner inte för att dra på mig ett kaffemissbruk!
Snodde en lista med tips från expressens hemsida. I slutet har jag lagt till några egna tips!

1. Skäm bort fötterna

Ge trötta och ledsna fötter ett mjukgörande fotbad. Massera med en skrubbkräm, fila bort förhårdnader och smörj sedan in fossingarna med en fet fotsalva.

2. Lägg dig på mattan

En spikmatta fungerar som en blandning mellan akupunktur och massage och kan hjälpa mot både sömn- och avslappningsproblem. Spikarnas tryck mot ryggen sägs lösa spänningar, lindra värkande muskler och frigöra kroppens må bra-hormoner endorfiner och oxytocin. Se mer: www.spikmattan.com och www.shaktimattan.se.

3. Ta vitaminer

Känner du dig hängig kan det bero på järn- eller vitaminbrist.
- En bra start kan vara att börja ta ett multivitamin- mineraltillskott dagligen, det ger en bra grund för kroppen att hantera perioder av trötthet och stress, säger Åsa Lindskog, hälsorådgivare på Life i Kista.
Naturläkemedel som Rysk Rot och Schisandra kan verka uppiggande och öka prestationsförmågan. Kosttillskott med coenzymet Q10 kan också hjälpa vid trötthet, det är ett ämne som kroppens celler behöver för att kunna producera energi.
- Enzymet finns naturligt i vår kropp, men förmågan att producera ämnet avtar redan vid 20-årsåldern, säger Åsa Lind-skog.

4. Ha kul!

Leta roliga klipp på Youtube, hyr en komedi eller ställ dig framför spegeln och säg "Jag är skratteist, javisst!". Ett förlösande garv är välgörande på många sätt.
- Utöver muskelaktiviteten som är som en inre jogging där du stärker lungkapaciteten får du hormonfrisättningar som i sin tur stärker ditt immunförsvar, ökar din energi och gör att du känner dig piggare, säger Maud Brandin, grundare av Skratt-rörelsen i Sverige. Se mer: www.skrattaforlivet.se.

5. Fixa hemma-spa!

Skäm bort dig med ett hemma-spa i badrummet. Ge håret en hårinpackning, lägg en ansiktsmask, tänd några ljus, tappa upp ett skumbad, och kanske ett glas vin, och njut!

6. Skaka på rumpan

Ge kroppen en riktig genom-körare, släpp loss till trumrytmerna och upptäck glädjen i afrikansk dans.
- Dansen frigör endorfiner och man får ny kraft och energi, inte minst mentalt, säger Marie Hillner, hälsocoach och instruktör i Afropowerdance på Må bättre i Falun.

7. Kickstarta dagen

Morgonen är ett perfekt tillfälle att träna, kroppen är utvilad och du vaknar till ordentligt. Avsluta duschen med kallvatten för en riktig piggelin-effekt!

8. Börja jogga

Snöra på dig joggingskorna några gånger i veckan och du märker snart att du får både bättre kondition och mer energi.

9. Ha sex!

Älska mer och bli både piggare och gladare. Sex frigör samma slags må bra-hormoner som utsöndras i kroppen vid träning.
- Bra sex i en god relation med någon du tycker om gör dig gladare och starkare och mindre mottaglig för stress och oro, säger barnmorskan och sexologen Suzanne Lindström.

10. Finn ljuset!

Vi behöver ljus för att trycka undan sömnhormonet melatonin och när dygnets soltimmar blir färre gäller det att ta till vara på det ljus som finns. Gå ut på lunchen och se till att du har bra belysning hemma.

11. Testa floating!

Floating betyder att du ligger i en ljustät tank och flyter i ett viktlöst tillstånd i hudvarmt saltvatten.
- Floating är ett väldigt bra sätt att återhämta sig både fysiskt och mentalt. Det är avslappnande, gör att man sover bättre och får en bättre koncentrationsförmåga, säger Karin Odelis, diplomerad stress- och friskvårdsterapeut på Hälsorik i Helsingborg.

12. Ät ordentligt

Ladda inför dagen med en riktig frukost och ät sedan hälsosamt och tillräckligt ofta för att hålla blodsockernivån jämn. Undvik socker, det gör dig pigg för stunden men efter kicken blir du trött igen.

13. Tänk positivt!

Att se möjligheter i stället för hinder gör livet både lättare och roligare. Öva på att vända negativa tankar till positiva.
- Oftast tänker vi mer på vad vi vill ha, i stället för att vara tacksamma för det vi faktiskt har. Hur vi tänker påverkar i hög grad vårt välbefinnande, säger Karin Odelis, stress- och friskvårdsterapeut.

14. Gå ut och gå!

Frisk luft och ljus piggar upp och får oss att tänka klarare. Att göra promenader till en vana är både enkelt och gratis.
- En balanserad kost, motion och frisk luft varvat med vila är ett bra recept till att känna sig piggare och mer harmonisk, säger Åsa Lindskog, hälsoråd-givare på Life i Kista.


Trots att listan var rätt komplett vill jag lägga till några saker:

- Fika! Trots att det står ovan att man ska undvika socker eftersom man i längden bara blir tröttare av det tycker jag ändå att fika är ett bra sätt att höja humöret på. Och det behöver ju inte vara söt-fika om man inte vill. Bjud hem några vänner eller gå på café.

- Planera in roliga saker. Vet du att ska på bio, en rolig fest, tjejkväll, eller middag längre fram i veckan så känns vardagen inte lika jobbig. Det är alltid bra att ha något att se fram emot.

- Drick varma drycker. Kaffe, te, varm choklad, glögg. Så länge du håller det på en lagom nivå alltså.. Jag tycker det är mysigt att kura upp i soffan med en varm kopp i händerna. 



 

Alla går vi igenom olika saker lätta som svåra, de är en del av livets gång att vi ibland känner oss lite nere. Men de är då viktigt att vi lär oss hur vi ska kunna hantera våra känslor och mående för att slippa gå runt och må dåligt längre än nödvändigt. Hur gör du för att bearbeta händelser och känslor? Vad gör du för att hitta tillbaka när du gått vilse?   

När tusen tankar snurrar i huvudet och alltig känns tungt, så finns det inget bättre än en promenad eller en spring tur med ljuv musik i mina öron, för att få koppla bort från allt de jobbiga och få gå in i sig själv för en stund. Att få drömma sig bort och finna tillbaka till känslan av att allt är bra igen, och kanske finna svar och lösningar som gör de går fortare att komma dit. Att hitta sitt egna sätt att bearbeta sina tankar och intryck är mycket viktigt. Jag bearbetar det mesta speciellt de som har med stress och press att göra, när jag tränar och får koppla bort från verkligheten ett tag. Att få prata ut (vilket kan vara sjukt jobbigt) är också mycket viktigt för mitt välbefinnande. Genom att får liksom lätta på trycket och släppa ut allt man burit inom sig gör att jag känner mig lättad, och ger mig ny energi att kunna ta tag i de jobbiga. Jag har haft svårt att lita på andra och våga prata om de jag känner och går igenom, och jag tror att de är många som känner likadant. Men försök inte gömma undan eller skjuta fram alla känslor som växer fram, ta itu med dem positiva som negativa. Att våga känna efter är viktigt. 

Som jag berättade igår så har jag idag börjat med ett löfte om att inte klaga. Jag ska följa konceptet som Will Bowen, en amerikansk entreprenör har skapat. De går ut på att lära människor hur de ska sluta klaga – eller ändra på sin attityd, och detta genom att använda ett litet armband. De är så enkelt som att man tar på sig ett armband och om man klagar så flyttar man över armbandet på andra handleden. De stor utmaningen i sig är att inte klaga på 21 dagar i sträck, vilket betyder om man klagar så måste man börja om på noll dagar igen. De har visats att de tar mellan 4 – 8 månader innan man klarat utmaningen.

 
                                           


Syftet men testet är att när man klarat utmaningen så har man ändrat sin attityd och personliga inställning till sig själv och sin omgivning, till de positiva. Jag tycker detta är någonting alla borde pröva på, man behöver ju inte följa de slaviskt med att flytta armbandet osv, utan man kan tänka efter innan man sätter igång och klagar. För de har större inverkan än vad man tror, de drar inte bara ner en själv utan negativ energi påverkar ju dem vi har omkring oss också. De gäller alltså att ändra sitt tankemönster så att man inte kan fuska, med de menar jag tex om någon frågar hur de är, så svara du att de är bra, när du egentligen tycker de är piss, bara för att du inte får klaga. De tar tid att ställa om, men försöka att se till orsakerna, om du inte mår bra för att du tex är trött och egentligen vill du klaga på hur trött du är, då måste du se till dig själv och hitta orsaken till varför du är trött. De är ofta så enkelt som att du var uppe för sent i går eller ätit för lite. Så när någon frågar hur de är så behöver du inte ljuga och säga att de är bra men heller inte klaga och säga att de är dåligt, utan du kan helt enkelt säga hur de är att du är lite trött och borde kanske äta något för att få mer energi.   

Självkart är de viktiga att man ska kunna prata om saker som är jobbiga, men man måste försöka se skillnaden mellan att klaga vilket för mig innebär att man inte orkar anstränga sig till att finna eller lösa de som orsakar de ”jobbiga” och att prata/diskutera om något som hänt/sker för att kunna förstå orsaken, för i sin tur kunna bearbeta de som känns ”jobbigt”. 


Hoppas ni som läser detta hakar på denna utmaning, vad har ni att förlora? För våra tankar, vår attityd och inställning har större betydelse över vårt välbefinnande än vad många tror, och att vi har makten över dem får man inte glömma!

Jenny skrev ju om hur vi jämför oss med andra och jag hade tänkt gå in lite djupare på det här med dagens skönhetsideal. För visst påverkas vi av de ideal som media visar och även där jämför vi oss själva med andra. I både i tidningar och på TV kan man se snygga människor som har kroppar och utseenden vi alla drömmer om. Men varför? För finns det egentligen några bevis på att smal och snygg = lycklig och välmående. Självklart finns det människor som av naturen ser bra ut jämt och dessutom mår bra, men vi har ju olika förmåner här i livet. Att modellerna är sjukt smala, det vet vi och kanske påverkas vi inte så mycket av den typen av smalhet heller eftersom den brukar vara väldigt extrem. Jag tror att vi oftast drömmer om de slanka men vältränade kropparna där killarna är muskulösa med tydliga magrutor och tjejerna är slanka med lagom stora bröst och perfekt rumpa. Det är solbrända kroppar med perfekta propositioner av allt och de har alla fint hår och slät persikohud. Det finns tydliga beskrivningarna om hur en kille ska se ut och hur en tjej ska se ut. Men det vi ser är ju inte alltid sanningen heller, många bilder är retuscherade och omgjorda till något som egentligen inte är på riktigt.

Tidningarna visar dessutom två olika sidor av kändisarna. Antingen är de overkligt snygga och framställs som mirakelmänniskor (när det gäller utsidan i alla fall), eller så är det bilder där man ser deras mänskliga skavanker som t.ex. morgonfrilla, celluliter, problemhy, gravidkilon och liknande. Och det är ju bra tycker jag, att man får se att de också är mänskliga. Problemet är bara det att tidningarna inte alltid framställer detta som något positivt, utan istället som brister och något som är fult och äckligt. Dessutom tror jag att de flesta Hollywoodkändisar vi ser som har dessa ”perfekta” kroppar lever under sjuka ideal, även om de har kroppar som kanske ser sunda ut behöver det inte betyda att de mår bra för den skull. De lever i en värld där allt handlar om utsidan och pressen att se bra ut och lyckas är stor. Men hur ser självkänslan ut hos dem? Att hela tiden prestera och se bra ut ger en självförtroende men inte självkänsla. Det är vanligt med bland annat upprepande skilsmässor och droger i kändisvärlden, det är knappast någon slump. Strikta dieter och träningsprogram är inte vägen till lycka. Yttre skönhet är inte det viktigaste här i livet. En person med en inre skönhet som är trygg i sig själv och utstrålar glädje är vacker. Det är äkta skönhet och något som är värt att sträva efter.

Genom en stark självkänsla kan du känna dig vacker inifrån och ut, visst låter det klyschigt men det är faktiskt sant!




Hittade lite fakta från Dove's hemsida. De har ett projekt som heter "Campaign for real beauty" som handlar om just skönhetsideal och självkänsla. Jag tycker att det är en bra satsning av Dove. Visar även två filmer som de gjort. 

"Skönhetsstressen finns överallt, oavsett om det handlar om fotomodeller som har storlek 34 eller filmstjärnor med fantastiska kurvor. När unga flickor har svårt att leva upp till idealen kan de drabbas av dåligt självförtroende. Dove hjälper flickor världen över till en bättre självkänsla.

Varför skapade vi Doves fond för självkänsla?

• Mer än 50 % av alla kvinnor känner avsky för sin egen kropp (Dove Internal Study, 2002)
• Andelen kroppsfett hos modeller och skådespelerskor som avbildas i media är minst 10 % lägre än hos friska kvinnor (British Medical Association, 2000)
• 6 av 10 flickor tror att “de skulle vara lyckligare om de vore smalare” (UK Teen Body Image Survey, januari 2004)
• Endast 19 % av tonårsflickor är “överviktiga”, men 67 % tror att de “behöver gå ner i vikt” (UK Teen Body Image Survey, januari 2004)
• Av de 87 % flickor som säger att de “inte trivs med sina kroppar,” tror 9 av 10 att deras mamma har ”en felaktig kroppsuppfattning” (UK Teen Body Image Survey, januari 2004)

Dåligt självförtroende gör att man sluter sig inom sig själv, drar sig undan ett normalt liv och inte utnyttjar sin förmåga. Doves fond för självkänsla skapades som stöd åt olika initiativ som ska informera om och inspirera unga flickor till att få ett annat och utvidgat skönhetsbegrepp."

Insåg i morse att jag har tränat varje dag i veckan så jag ställde in dagens träning för att vila istället. Så idag har jag inte gjort annat än att slöa, jobba och plugga.

I morgon är det en ny vecka och då ska jag införa ett nytt löfte, inte något godislöfte eller liknande utan jag ska försöka att inte klaga på någonting under hela veckan. Jag känner att nu när de är höst, mörk och mycket att göra så blir de lätt att jag börja klaga på saker som att de är kallt, att jag är trött, att maten inte är god, att jag aldrig har tid osv. Så för att få alltig att kännas lite lättare så ska jag ändra min inställning till saker genom att se allt från den ljusa sidan, så att säga ;) Näe men de är faktiskt så att vår inställning och våra tankar påverkar oss mycket mer än vad vi tror, och jag tror att många många gånger glömmer bort att vi har makten över dem. Så genom att tänka mer positivt kan tillvaron även börja kännas mer positiv. Så från och med i morgon så ska jag försöka att inte klaga på någonting och försöka att se på saker mer positivt, för att se om de kommer att påverka mig och få hösten att känns lite mer ljus. Hoppas Lisa hakar på mitt löfte, de är alltid lättare om man är två, då har man någon som kan peppa och hålla koll på en ;)    

Ens självkänsla kan vara bättre eller sämre i olika perioder i livet och den kan också vara olika stark i olika situationer. När man har bra självkänsla kan det märkas genom att man:

-    känner att man duger trots att man inte är bra på allt eller ser ut som idealbilderna av tjejer och killar

-    känner att man har rätt att ta plats, att synas och höras och att man känner sig respekterad

-    vågar tala om hur man mår eller vad man tycker

-    accepterar att alla inte kan tycka om en

-    känner att man har rätt att säga både ja och nej till saker

-    kan be om hjälp när man behöver

-    känner att man är värd att må bra, att man sköter om sig själv och gör saker som får en att må bra

-    törs prova nya saker och nya situationer

-    vågar misslyckas

-    törs ta kontakt med människor

-    kan ge både positiv och negativ kritik till andra

-    törs stå för den man är

-    törs stå för det man gör och det man har gjort

-    kan erkänna misstag och be om förlåtelse om man gjort någon illa

-    inser att man gör så gott man kan

-    kan belöna och berömma sig själv.

När självkänslan är svag kan det märkas genom att man:

-    känner sig dålig, att man inte tycker att man är värd något

-   gör saker som inte är bra för en

-   undviker att umgås med andra

-   undviker aktiviteter, att prova nya saker

-    försöker vara andra till lags i vänskaps- och kärleksrelationer

-    inte tar plats och tar för sig i olika situationer

-    ofta är svartsjuk eller avundsjuk på andra

1. Om man har låg självkänsla fastnar man lätt i negativa tankar om hur dålig man är. När man har tankar om att man är dålig kan man försöka bryta dem genom att fråga sig själv: hjälper det mig att tänka så här? Är det verkligen sant att jag inte är bra på någonting?

1. Man kan också fundera på vilka egenskaper man tycker om hos andra. Vad är egentligen viktigt? Att vara ”snygg” enligt rådande ideal, bäst på proven i skolan eller att man är en nyfiken, omtänksam, klok, fantasifull eller modig person som vågar vara sig själv?

1. Lyssna på dig själv. Tänk på vad du säger till dig själv och analysera det. T.ex.
   framför spegeln "usch, vad ful jag är". Tycker du att någon annan borde tänka så om sig själv? Tänk på varje gång du kritiserar dig själv och sluta med det.

1. Självkänslan hör ihop med ens samvete. Om man är elak, får man dåligt samvete och mår dåligt. Motsatsen sker om man är en god och snäll människa, då mår man bättre och får också ett bättre självförtroende.

1. Man kan bli bättre på att ta emot beröm och komplimanger. Istället för att tycka att det känns pinsamt, kan man ta ett djupt andetag, säga tack och låta det som personen säger sjunka in och tillåta sig att vara glad för det.

1. Sätt upp mål för din dag, till exempel att du ska göra något som du tycker om eller något som du aldrig har gjort förut och strunta i om det gick bra eller dåligt, blev fult eller fint.

1. Skapa din drömlista. Skriv ned allt du vill med ditt liv, vad du vill bli, vad som gör dig glad, vart du vill åka och hur du vill utvecklas.

1. Sluta jämföra dig med andra. Du ska utgå från dig själv, alla människor är olika och
   man är bra på olika saker. Acceptera dig själv och försök inte vara någon annan.

1. Skriv upp saker som du tycker om hos dig själv.

1. Kramas mycket!

Jag är en person som har ett starkt självförtroende, jag vet att jag är bra på saker. Men självkänslan sviktar ibland och tidigare har jag haft en riktigt dålig självkänsla. Det har så klart påverkat mig och mitt liv väldigt mycket på olika sätt. Hela högstadiet tyckte jag t.ex. att det var oerhört jobbigt att prata inför klassen, redovisningarna var det värsta jag visste. Jag tyckte inte om mig själv och var väldigt självkritisk, jag vågade inte vara mig själv och stå upp för mina åsikter. Hela den perioden kände jag mig ”ovärd”, jag visste inte vem jag var och tyckte att jag var ful och fel. Men det har blivit så mycket bättre sedan dess och det beror mycket på att jag har jobbat med mig själv och vågat utmana mig själv. Redovisningarna inför klassen går oftast bra, det är inget jag går och gruvar mig för längre. Jag har insett att jag har massor av bra egenskaper också, förutom mina prestationer, och idag kan jag känna mig fin och nöjd över att jag är jag.

Mia Törnblom som är vägledare, föreläsare och författare inom självkänsla har skrivit flera böcker. I en av dem läste jag om tipset att skriva i en ”jag är bra-bok”. Varje kväll skriver man ner saker om sig själv för att inse hur härlig och bra man är, oavsett brister och misstag.

Såhär ser upplägget ut:

Bra

Vad har varit bra med dig just i dag? Skriv ner minst tre saker varje dag. Fokus ska ligga på dina egenskaper snarare än på dina prestationer. Tex: "I dag var jag klok när jag bad Tea om hjälp". Det gör inget om det känns som att du ljuger eller överdriver. Om du säger något till dig själv tillräckligt ofta kommer du till sist att tro på det.

Tack

Det är smart att vara tacksam. Skriv ner minst en sak som du varit eller borde varit tacksam för varje dag. Påminn dig själv om att du faktiskt har mycket att vara tacksam för, det gör det också lättare att uppskatta allt du får. En tacksamhetslista blir botemedlet mot självömkan och känslan av att du är ett offer om något negativt händer.

Hjälp

Be om hjälp eller skriv ner vad du behöver. Tex: "Hjälp mig att komma ihåg att be Anna om ursäkt i morgon". Då blir det lättare att identifiera - och för stunden släppa - saker du oroar dig för. Du får garanterat en bättre nattsömn och du slipper vara rädd för att glömma vad du faktiskt borde oroa dig för. Det står ju i boken.

Man ska som sagt skriva detta varje kväll en längre period. I början kändes det lite konstigt men tillslut blev det något jag ville göra eftersom jag lärde känna mig själv bättre. Det blev så tydligt vad som är bra med mig, att jag har mycket att vara tacksam för och vad jag behöver jobba mer med. För vissa saker återkommer ju oftare och när man skriver ner det svart på vitt blir det så mycket tydligare. Man blir mer medveten och lär sig hur man fungerar. Jag tyckte det var ett riktigt bra sätt.

Ett annat lite enklare sätt är att helt enkelt skriva en lista med bra egenskaper som man har. T.ex. Jag är klok, en god lyssnare, kärleksfull, modig osv. Spara listan och lägg till saker eftersom om du inte kommer på en massa egenskaper på en gång. Glöm inte bort att läsa listan då och då för att boosta ditt självförtroende lite med alla positiva saker du skrivit om dig själv.

Precis som Lisa ska jag också börja jobba lite extra med min självkänsla, och hur jag går tillväga har jag tänkt dela med mig här. Just nu känner jag mig på topp rent fysiskt, jag har inte varit sjuk på flera månader och träningen går förvånansvärt lätt! Jag kan även påstå att jag har en bra grund till en god självkänsla och själförtroende, men det finns alltid delar man kan jobba med. För mig är de viktigaste just nu att minska min press på mig själv, och på så sätt stressa mindre. När jag känner mig pressad och stressad så är de oftast inför prov eller annat inom skolan, eftersom betygen är viktiga för mig, för jag vill kunna välja fritt när jag sen ska studera vidare och inte behöva känna mig begränsad. För lätta på pressen och stressen har jag olika knep. De bästa man kan göra tycker jag är att verkligen känna efter och fråga sig själv hur stor betydelse har denna prestation för min framtid, och ofta blir svart att den inte har så stor betydelse alls, för även om de inte går så bra på just det här provet så betyder inte de att jag inte kommer att kunna komma in på den utbildningen jag vill sen. Att prioritera och planera är ett annat tips jag kan komma med. Planer hur mycket tid du kommer att behöva för att tex skriva en uppsats och jobba effektivt under den tiden. Har du flera uppgifter prioritera de du själv anser har störst betydelse för dig och satsa hårdare på de och inte lika mycket på de andra, i stället för att göra allt halvdant. Och glöm inte att lite stress och press ofta faktiskt höjer våra prestationer och gör att vi arbetar effektivare. Men de är viktigast att lära känna sig själv och sina gränser mellan sund och osund press och stress. Alla hanterar vi de på olika sätt och försöka finna de som fungerar bäst för dig. Förutom de jag tidigare nämnt så är träningen väldigt betydelse full för mig vad de gäller att varva ner och minska min stress och press. För de är då jag kan gå in i mig själv, rensa hjärnan och bearbeta alla upplevelser och händelser som kan ligga till grund för pressen och stressen. Så alltså att hitta sin egna väg till att kunna hantera och bearbeta är de viktiga för att minska vår stress och press, och de är de jag ska jobba extra med nu. Så nu ska jag plugga i iPoden och gå ut och gå broarna och sedan göra lite övningar här hemma och fram för allt stretcha. Sen blir det att plugga vidare på samhällsen.       


En bild från ammarnäs