Längesen jag skrev. Det blev ett juluppehåll vilket verkligen har varit skönt. Jag har fått äta det jag gillar mest på julbordet vilket är tunnbröd med gravad lax, alla goda ostar och sist men inte minst rocky road och annat godis. Lite mindre träning också, vilket också har varit bra. Blev jobb dagarna före jul samt några timmar julafton och annandagen. Men det gick bara bra! Och pengarna kommer se bra ut på kontot sen. Snön har öst ner i många dagar nu som alla vet. Jag tycker synd om traktormänniskorna men annars gör det inte så mycket. Lite jobbigt att övningsköra men annars så. Jag gillar snö egentligen. Och nu slipper jag ju cykla i djupsnö också varje morgon. Lite häftigt är det. Fast inte igår när våra bakdäck hade fryst när vi skulle köra hem efter träningen, det var inte alls kul. Jag var vrålhungrig eftersom jag bara ätit frukost och lite fika under dagen. Farmors köttbullar och makaroner har nog aldrig smakat så gott som då när jag kom hem vid 22. 

Idag har jag haft körlektion sedan gick jag till älvsbacka eftersom mamma överraskade mig med massage hos en kvinna där i present. Det var underbart skönt! Så nu är jag bara sådär behagligt trött och mjuk i kroppen. Ska ta det väldigt lugnt i kväll. Baka en tårta till imorgon och läsa lite. Sen blir det förmodligen en tidigkväll på spikmattan (som jag nu har en egen av! Julklapp..)

Imorgon vaknar jag upp som 18 år! Känns bra att äntligen få komma ikapp. Det blir nog en bra dag med lite god frukost, möjligen ett löppass, slappande och presenter, soppa och tårta här med släkten. Ja det känns mycket bra.

Har inte lagt in några bilder från årets jul än så det får räcka med en gammal snöbild.

Dan före dan före dopparedagen och nu längtar jag till julafton som ett litet barn! Har varit och klämt på julklapparna när mamma inte ser men jag har fortfarande ingen aning på vad de kan finnas där i, men jag kan lova att jag blir nöjd, för mamma lyckas alltid med att hitta de jag vill ha och behöver. Annars känns de skönt att få komma igång med träning, igår blev de en före frukost power walk och sen styrketräning på gymmet med fokus på rygg och axlar. Idag har jag haft vilodag och ska snart sätta mig och stretcha lite för att mjuka upp träningsverken, och i morgon blir de att fara till gymmet på morgon och köra lite kondition och ben träning.


Efter träning blir de att käka lunch med Empa på Waynes och sen fara till Skelleftehamn för att jobba på skärgårdshemmet. Slutar jobba vid 20.00 och då far jag hem till pappa för att mysa framföre tv, de är ju uppesittarkvällen, sen är de julafton! Jag har turen att få fira den med båda pappas och mammas släkt. På förmiddagen följer jag och min syster med pappa till farmor och farfar där resten av släkten är, sen där före kalle anka någon gång far vi (jag och Sara) till min moster där alla från mammas sida av släkten är. Kan inte bli så mycket bättre! 


Systeryster och jag förra julen =)

    

Ursäkta min frånvaro här på bloggen men ni vet hur de är innan jul, massa uppgifter och prov i skolan som ska vara klara och göras, dundercupens intro ska fixas och matcherna ska spelas (skolans årliga innebandy turnering, med intro), julklapparna ska köpas och för att göra de hela lite mer komplicerat så har jag varit sjuk och de är inte förrän igår jag började känna mig frisk vilket betyder att jag har varit sjuk i mer än 2 veckor, jag som bara brukar vara sjuk max 3 dagar, aja är fortfarande lite snuvig men nu går de åt rätt håll iaf. Men nu är de jullov och jag kan inte beskriva hur skönt de känns! Att bara få slöa på dagarna och göra de man känner för och sen på kvällen dra ut på äventyr utan att behöva oroa sig för morgondagen, skulle lätt kunna vänja mig vid att leva så här!

Igår körde jag första träningspasset efter att jag har varit sjuk och de blev en mjukstart med lite styrketräning och då till största del mage rygg. Idag började jag dagen med ett skivstångs pass följt av 20 mins power walk. Känner mig inte riktigt redo för nått konditionspass än blir nog inte förrän någon gång under nästa vecka, tills dess blir de styrketräning och promenader.    

Btw fick just en uppenbarelse de är juh den fjärde advent idag, och bara fyra dagar till julafton, WEEIY! :D  Ikv blir de att köra julklappsspelat med favvo brudarna, och de här året hoppas jag att jag kommer hem med något annat en än som förra året brus C-vitaminer (tack hanna). HADE! 

Trots att jag varit ledig från läxor och annat skoljobb i veckan har jag knappt suttit något vid datorn. Har haft annat för mig. I onsdags var de flesta i klassen här och fikade, körde julklappsleken och lite sånt. Mycket mysigt. Tänkte att det här är något vi får införa varje år men kom sedan på att detta är sista året i skolan... Julklappsleken var nog ändå höjdpunkten. Tänk att man kan kriga så om saker värda ca 20-30 kronor, riktigt kul! Dundercupen gick inte strålande precis. Vi tjejer åkte ut mot ena FL-ettan, så kan det gå. Kändes trist men dom var riktigt bra och då är det inte mycket man kan göra. Killarna förlorade i finalen på straffar. De var värda att vinna och jag lider med dom. Aldrig kul med straffar, dessutom var väl dommaren inte riktigt med när det andra laget la sin straff.... Tycker vi kan känna oss nöjda ändå, man kan ju inte göra mer än sitt bästa.

Jullov. Känns lite konstigt att det är sista riktiga jullovet. Ska i alla fall försöka göra det så bra som möjligt. Julstämningen har då infunnit sig. Snön och kylan gör det mer äkta på nåt sätt. Ska nog gå en rask promenad nu i massor av kläder. Är inte rädd för att vara ute trots att det är kallt. Cykeln gick däremot väääldigt segt. Slutar rulla i denna kyla.

Inga planer för kvällen än, kanske olle eller så blir det en hemmakväll. Imorgon ska jag jobba, men det är en bra tid så det känns bara bra.

Är fortfarande sjuk och de sjuka är att jag nu blir ännu sjukare! Efter svinsprutan var jag hängig och hade på feber på nätterna i drygt en veckan och när de höll på att gå över så vad händer då, jo jag får ont i halsen och de blir bara värre! Och de jobbiga är att jag nu också har ont i öronen och mina bihålor kunde inte vara mer täta, men jag har då ingen feber iaf =) Men de blir nog ingen träning på ett tag iaf. De är svårt att veta när man kan köra igång med träningen efter att man har varit sjuk men så här gör jag iaf.

Jag tränar inte när jag:

Har feber
Ont i halsen
Hostar
känner mig hängig alltså seg och klen i kroppen
Mår illa eller har spytt

Jag börjar om med träningen när jag:

Feber fri
Inte har de minsta ont i halsen
Ingen hosta
Känner mig pigg

Men de jag tänker på när jag då kör igång efter att ha varit sjuk är att inte dra igång med nått konditions pass utan börja lugnt med lite styrketräning. Core och yoga är bra pass att köra igång med, tycker jag. Fast de viktigaste av allt är ju faktiskt att lyssna på kroppen och lär sig träna efter sin dagsform. 




    

Vi har nu fått tagit del av Lisas tankar och erfarenheter av ortorexi och nu ska jag dela med mig av mina.

När jag gick högstadiet hade jag aldrig hört tals om ortorexi jag hade inte så mycket kunskap om någon annan ätstörning eller ohälsa över huvud taget, efter som jag aldrig riktigt kommit i kontakt med det. Men nu ser min kunskap helt annars ut.

För när jag började högstadiet var jag precis som många andra lite osäkra men ändå förväntansfulla. Jag hade lämnat den trygga lilla skolan som jag tidigare gått på, och jag började nu på sen större skola med fler och äldre elever, en ny klass och nya lärare. Men jag visste ändå vem jag var och var jag stod, till en början i alla fall. Jag har alltid varit prestationsinriktad och målmedveten, och jag har alltid beskrivit mig själv noggrann, men med stress och press över gick noggrannheten till ett kontrollbehov och jag fastnade i rutiner. Att vara duktigt i skolan, inom idrotten och som vän och dotter trodde jag var min identitet. Jag hade tappat bort mig själv någon stans på vägen, men jag vet inte varför eller när men med osunda förhållanden till kost och träning men även till vänner, killar och fram för allt med mig själv, slet på min självkänsla. Stressen och pressen blev för stor och jag kunde inte längre hantera mina känslor. De var då träningen tog över. De var inte så att jag började träna så mycket mer än tidigare för jag hade alltid tränat mycket, men de var då träningen började ta över och bli allt mina tankar kretsade runt. Drömmen om att bli mer vältränad och hälsosam kom in i bilden och de var då jag började tänka mer på vad jag åt. Jag har aldrig haft något mål om att gå ner i vikt eller känt mig obekväm i min kropp, självklart har jag mina komplex precis som alla andra men inget som jag brydde eller bryr mig så mycket om. Men de blev allt mer viktigt att äta rätt och träna rätt för att kunna se ut och vara så hälsosam som möjligt, och jag började känna en allt starkare ångest och de ända som riktigt kunde dämpa ångesten var träning. Den positiva kicken och energin träningen gav mig samtidigt som den dämpade ångesten skapade ett beroende och ett ökande behov. De dagar jag inte hade simträning tränade jag på annat håll, jag började sätta upp olika regler för vad jag fick och inte fick äta och när jag skulle äta de. Om reglerna eller rutinerna bröts kom ångesten och de kompenserades sen med mer träning. Detta pågick under ett tag tills de blev för mycket, jag gick in i väggen, blev utbränd och var slutkörd. Fysiskt mådde jag egentligen inte så dåligt bortsätt från min käke som var inflammerad av spänningar och magkatarren kom och gick pga stressen, utan de var den psykiska belastningen som blev för mycket.  Jag hade länge vetat att jag hade fastnat och att de inte var bra för mig själv, men jag ville inte bryta mina rutiner få då viste jag att jag skulle vara tvungen att träna minare och de var de sista jag ville. Men tillslut insåg jag att jag inte längre kunde leva så och jag var tvungen att göra en förändring. Jag kom till insikten av att vi lever bara en gång och de är bara jag som kan välja hur jag ska leva det livet och varför välja att leva ett liv där jag mår dåligt när jag kan må så mycket bättre om jag bara vill. Så jag slutade simma, vilket var väldigt tungt till en början eftersom de alltid har varit en stor del av mitt liv. Jag slutade umgås med de personer som fick mig att må dåligt och bara tog energi ifrån mig, och jag började prata först och främst med min mamma om hur jag kände, sen fick jag samtals stöd utifrån och de hjälpte mig att hitta en annan väg att handskas med mina känslor än genom träning. Men den stora och viktiga förändringen som gjorde att jag klarade av att gå ifrån den tidigare ångesten och beteendet, var de att jag bestämde mig för att må bra och att vara hälsosam betyder inte att man ska träna hela tiden och äta bara de som är ”rätt”, för att vara hälsosam betyder att man mår bra inifrån och ut.

Idag mår jag mycket bättre med visst de kommer tuffare perioder och de är lätt hänt att de gamla tankarna kommer tillbaka, men idag vet jag hur jag ska handskas med dem innan de går för långt. Jag tränar fortfarande ungefär lika mycket som förr ca 6 gånger i veckan men nu kretsar mitt liv inte längre runt träningen. Träningen har inte längre krav eller ångest som underlag utan jag tränar för att må bra och jag kan idag lyssna till min kropp och anpassar min träning efter det. Mat är någonting jag idag njuter och jag äter de min kropp behöver och att unna sig godsaker är inte alls lika jobbigt som förr.

Jag tror de är många som går igenom eller gått igenom de jag gjort även om de kanske inte riktigt sätt ut som de gjorde för mig. Jag hoppas och tror att om de är fler som vågar prata om hälsohetsen som vi lever i idag så skulle kanske fler klara sig ifrån att fastna i ett dåligt beteende som kan leda till ortorexi eller någon annan ätstörning eller psykisk ohälsa. Och de är just de jag och Lisa försöker göra genom att berätta vad har för erfarenheter om området.          

Vädret är inte kul på nåt sätt just nu. Ge oss lite snö igen tack! Men annars är läget bra. Fick VG som slutbetyg i eng C/CAE och det känns bara lovely! Kommer sakna det faktiskt... Och Elisabeth.

Min dag inklusive onödiga detaljer:
Lite sovmorgon. Havregrynsgröt med lingonsylt mjölk, mandarin, hårdbröd och lite kaffe. Körlektion med fokus på rondeller. Fiskgratäng på skolan, hade turen att få äta med Lovisa (engeskavän) istället för att sitta ensam. Såg filmen sicko på samhälls, bara sjukt. Vi kom äntligen på ett intro till dundercupen!!! Lite historia. "Cykla" hem. Äpple och te. Plugga historia. Mat med Erik(havregrynsgrötrepris +macka och ägg). Mer historia. Baka hallongrottor och äta deg. Lite TV. Ännu mer historia. Hallon och ananas + te. Och så dator nu då.

Bra med vilodag. Har sovit väldigt dåligt en lång period nu, vet inte vad det beror på. Är nämligen inte alls speciellt stressad eller så, som jag brukar. Vill bara kunna sova ostört en natt! Och nu har jag ingenting bra att läsa heller, eclipse är slut... Måste ha nästa så snart som möjligt!
Imorn har jag historiaprov vilket är sista jobbiga uppgiften innan jul. SKÖNT! Men bara sjukt att vi har en termin kvar av skolan.

Samlade ihop några olika följder och symptom som ortorexi kan orsaka.

- isolering och ensamhet

- ökad vilopuls

- näringsbrist

- långsammare återhämtning

- störd nattsömn

- minskad aptit

- sämre immunförsvar

- trötthet

- irritation

- oro, depression

- prestationsångest

- koncentrationssvårigheter

- magont

- huvudvärk

- utebliven mens

- mer frusen

Är fortfarande sjuk och mina ögon är fortfarande uppsvällda. Har nu under hela veckan haft uppsvällda ögonlock och feber på kvällen och nätterna. Men under dagarna är jag feberfri men lite hängig, konstigt att de kan vara så. Men jag stannade hemma från skolan idag för att se till att påskynda mitt tillfrisknande. Har varit alldeles för trött för att skriva någonting och har därför inte varit så aktiv här. Men jag har nu börjat på att skriva om mina egna erfarenheter av ortorexi så de kommer att komma upp innan veckans slut. De är svårt att skriva för de kan lätt bli personligt samtidigt som jag tycker att de är just då som de är mest givande och hjälpande för dem som är eller har varit i samma eller liknande sitts. Nu ska jag ta och äta lunch och sen gå och lägga mig igen, hoppas jag blir pigg till kvällen för då blir de om jag orkar kanske bio eller mys med brudarna.  


Hoppas på new moon eller luftslottet som sprängdes i helgen

1. Är merparten av din dag fylld av tankar på nyttig mat?
2. Tränar du mer än fem timmar per vecka?
3. Får du skuldkänslor om du äter onyttigt?
4. Känner du skuld om du hoppar över en träning?
5. Kompenserar du avsteg från en nyttig kost med mer träning eller promenader?
6. Väljer du alltid nyttig mat före det som smakar gott?
7. Ser du ner på dem som äter onyttigt?
8. Innebär dina kostvanor att du oftast får äta ensam?
9. Föraktar du dem som är överviktiga?
10. Sjunker din självkänsla om du misslyckas med din kost och din träning?
11. Händer det att du över-äter av ”nyttiga” livsmedel såsom frukt, bönor eller liknande?
12. Är spegeln eller vågen din vän eller fiende?

Om du svarat ”Ja” på fler än hälften av dessa frågor finns risk för att du har ortorexi.

Jag hittade listan i denna artikel: http://hd.se/halsa/2009/02/18/fanatisk-sundhet-kan-goera-dig-i/ 
Läs gärna artikeln också, jag tycker den beskrev detta bra.

Vi har ju valt att ta upp ortotexi eftersom vi tycker att det är den mest relevanta ät och träningsstörningen att ta upp i vårt arbete som handlar om att hitta balansen och må bra. Ortorexi är ju som sagt när man blir för fixerad vid sin hälsa och när det går över gränsen.

Det känns som ett viktigt ämne att ta upp med tanke på hur vårt samhälle ser ut idag och det media visar.

Jag har tänkt skriva lite om mina egna erfarenheter inom ämnet eftersom det är svårt att inte bli personlig när man skriver om saker man varit med om själv. Jag kan nog såhär i efterhand säga att det var en typ av ortorexi jag hade och fortfarande har kvar vissa drag av. Det var i ettan på gymnasiet som jag blev mer intresserad av hälsa och också började analysera min egen hälsa på ett annat sätt än förr. Jag hade slutat fotboll och började träna på egen hand. Jag vet egentligen inte hur det startade men det var någon gång under hösten som jag började tänka mer på vad jag åt, hur mycket och vad som var ”rätt” och ”fel”. I början var det nog mest bara tankar, det påverkade inte min livsstil alltför mycket då. Sedan blev nog tankarna liksom starkare och starkare med tiden. Jag har alltid varit en duktig tjej som klarat mig på egen hand och jag kände att jag ville ha koll på saker, det föll sig naturligt. Är lite av ett kontrollfreak. Sen så fortsatte det lite så. Jag hade aldrig något mål att gå ner i vikt eller så, det handlade inte om det utan det var istället att vara hälsosam och "ren" som var det jag strävade efter. Vad jag åt och hur jag rörde på mig hängde ihop. Minns att jag beskrev det ungefär som ett papper och när jag ätit något som jag ansåg vara fel eller onyttigt/opassande så blev det som en svart prick på pappret. När jag tränat var det som att sudda pricken, men trots att man suddar finns det ju ett märke kvar. Så kändes det för mig med mat och träning. Ångesten blev mindre när jag tränade men det fanns ändå en obehagskänsla kvar. Jag isolerade mig mer och mer också, ville ju bara äta det som kändes rätt eller det jag hade planerat. Att då träffa folk och inte veta vad som skulle komma kändes läskigt. Ville ha allt planerat. Slutade aldrig äta och tränade inte heller extremt mycket. Däremot kan man väl säga att jag åt för lite om man såg till mängden rörelse. Jag hade aldrig en dag då jag vilade helt och hållet eftersom det ledde till mycket ångestkänslor. Träningen gav mig en kick, av den blev jag glad och kände mig lugn, slapp ångesten och kände mig "ren". Kände mig ofta äcklig när jag åt fel saker, inbillade mig hur magen svällde upp m.m. Träningen gjorde att det kändes lite bättre. I slutet av våren hade min fixering av mat och träning gått över gränsen. Jag mådde dåligt av det framför allt psykiskt och visste egentligen att det inte var bra för mig. Jag var medveten om att det var fel men trots det ville jag inte säga det till någon eller skaffa hjälp, då skulle jag ju måsta bryta mönstret som jag var trygg med. Allt handlade ju om ångest. Jag var varken glad, stark snygg eller pigg, allt jag läst på internet om träning och mat hade inte resulterat i något positivt för mig. Inte hälsosamt på något sätt alltså. Och hälsa handlar ju just om att må bra. Mamma och pappa märkte tillslut, trodde jag gått ner i vikt och tyckte att jag isolerade för mycket. Så då sa jag som det var och mamma ringde kuratorn. Hade gått ner i vikt men jag tror egentligen att det beror på den kropptypen jag har och min naturligt höga förbränning, för jag slutade som sagt aldrig äta. Fick ändå i mig för lite energi och då framför allt för lite fett. Det blev en jobbig sommar med besök hos BUP med samtal och vägning, betydligt mindre träning och motion samt mer mat och "fel mat" (enligt mig). Massa tårar och skrik hemma. Ville bestämma själv, göra sånt jag mådde bra av. Träningen var ju inte enbart ett sjukt beteende, utan även ett intresse. Därför var det väldigt jobbigt på många sätt. Eftersom jag hade gått ner i vikt och var på gränsen till undervikt redan tidigare var det viktigt att jag gick upp igen. Min kroppstyp är som sagt sån av naturen också vilket inte underlättade viktuppgången precis. Men det gick på nåt sätt och nu mår jag bättre än någonsin. Bättre självkänsla, stark, glad, mindre ensam, mer öppen och social, nöjd med kroppen. Har gått upp alla kilon jag förlorade plus några till. Går inte längre till BUP och kan omvända de flesta "onda tankarna" och göra tvärtemot. Men visst finns det stunder då det är fortfarande kan kännas jobbigt, det gäller bara att inte låta det ta över. Jag tror att jag drabbades på grund olika anledningarna, men kanske en blanding av dålig självkänsla, hur jag har haft det under uppväxten med kompisar och relationer på olika sätt, vissa drag i min personlighet, media osv.. Svårt att säga exakt.

Men ortorexi är grymt lurigt. Det är svårt att säga var gränsen går för hälsosamt och sjukt. Att vara sund och hälsosam är ju något många strävar efter. Det gäller bara att inse vad som verkligen är sunt. Jag anser att när man har hamnat i ett mönster som man mår dåligt av men ändå inte vill/kan bryta, då är det inte friskt. Det är svårt att upptäcka ortorexi och jag tror att det är väldigt många som drabbas av det på ett eller annat sätt. 
Jag vill verkligen poängtera att hälsa är väldigt individuellt och man måste lära sig lyssna på sin kropp och inse vad som får en att mår bra. Vi är alla olika. Ta inte till dig allt du läser och ser, allt är indivduellt. Jag tror att en god självkänsla förhindrar saker som detta och därför tycker jag att man ska jobba med det ännu mer redan som liten. Samhället är extremt prestationsinriktat idag och det är lätt att glömma att man duger för den man är.

Mina ögon sväller igen, mitt huvud väger ett ton, febern kommer krypande och illamående får mig snart att spy. Vette fan om de är svinsprutan eller om de är nått annat, för nu har mina ögon varit uppsvällda i tre dagar och de går knappt att få upp dom på mornarna och mot kvällen ser jag ut som en sönder flännad kines! Svin sprutan tog vi idag på skolan så de kan inte vara den som är orsaken till mina ögon och min trötthet, men febern och huvudvärken som jag nu har fått kan nog bero på den. Så de blir ingen träning idag heller, får hoppas att jag blir frisk snart, hatar verkligen att vara sjuk blir så fruktansvärt rastlös! Näe nu ska jag bädda ner mig i sägen och be till gudarna att jag är frisk i morgon.



Så här känner jag mig just nu...